Bild: Ulf Portnoff
Jag träffade Anna Svahn på Antiloop en varm försommardag på hennes kontor på Birger Jarlsgatan 12 i Stockholm. Byggnaden som uppfördes 1896-1897 efter ritningar av arkitekt Carl Kleitz är blåmärkt av Stadsmuseet i Stockholm vilket betyder ”att bebyggelsen bedöms ha synnerligen höga kulturhistoriska värden”. Högst upp i det vackra huset möter Anna mig. Hon utstrålar en mjuk och sval men bestämd karisma. Lokalen är smakfullt inredd och är fylld av harmonisk energi.
Anna är född och uppvuxen på en hästgård utanför Skövde i Västra Götaland. Mitt i mellan Vänern och Vättern. Direkt efter studenten flyttade hon ner till Malmö. Mest för att hon ville utgå från sig själv, utan att vara påverkad av sitt tidigare liv. Hon ville helt enkelt följa sitt hjärta på egen hand, där började hon läsa företagsekonomi. I samband med sina studier lärde hon känna en person som arbetade som aktiemäklare. Han pratade aktier med Anna som om hon vore en like. Det resulterade i att Anna började forska själv i ämnet och köpte sin första aktie. På något sätt hade Anna träffat rätt och aktien hade gått upp 35% på några månader.
Det kändes som att aktiehandel verkade lätt berättar Anna. Framtiden skulle visa att det inte var så enkelt. Samtidigt som Anna studerade arbetade hon för att inte vara begränsad av en studentbudget. Eftersom Anna inte fick så mycket fritid över kunde hon lägga undan lite pengar och kunde på så sätt börja handla lite mer med aktier och även då gick det ganska bra.
Jag hade ingen riktig kunskap om marknaden och det inser jag nu säger Anna. Det här har inte med skicklighet att göra, jag har tur insåg jag då och verkligen nu. Jag bestämde mig för att jag ska lära mig det här på riktigt och bygga upp en långsiktig strategi. Jag började att titta på diversifiering och korrelation mellan olika tillgångar.
Här börjar Anna prata i tekniska termer som en professor i ekonomi, men det får ingå i ett annat reportage. Jag vill veta mer om personen Anna om vad som driver henne.
Så jag frågar, vad hände sedan?
Jag gick vidare och började titta på råvaror framför allt jordbruksråvaror. Då fanns inte jorbruksråvaruindex. Jag kunde inte hitta några data på det så jag fick bygga ett själv. Jag tog de tio största råvarorna och det som framför allt driver priset är inflation. I samband med det började jag även läsa många böcker om penningpolitik. Detta var 2016-2017 som var den absoluta botten för råvaror. Jag började prata i största allmänhet om fenomenet och funderade på vad jag kunde hitta för litteratur i ämnet som inte var så känt. Jag hittade till slut en bok som heter The Everything Bubble: The Endgame For Central Bank Policy (författare Graham Summers Mba). Den boken har verkligen format mig!
Därefter lade jag även in guld i min strategi och gjorde sedan backtests. Då såg jag att sedan 1970 -talet hade min strategi slagit börsen. Har jag hittat ett intressant koncept tänkte jag och hörde av mig till Martin Sandquist (medgrundare till Lynx Asset Management) kunnig på råvaror. Jag hade liten förhoppning att han skulle höra av sig men till min förvåning så svarade han och vi bestämde tid för en lunch. Jag berättade hur jag såg på inflation, penningpolitik och om min allokeringsmodell som jag byggt upp. Hur jag tänkte kring den och vilka problem jag såg framför mig. Det blev en riktigt lång lunch som handlade om centralbanker och penningpolitik samt vår gemensamma syn på detsamma. Det resulterade i möten någon gång per månad.
I mina återkommande samtal med Martin utryckte jag mina funderingar om hur långt vi kommit i våra tankar och om min modell. Vad tror du om det frågade jag. Det jag inte visste då som Martin berättade senare var att han startat en spegelportfölj i sitt family office som spårade min portfölj. En tid senare flyttade jag in på hans kontor så att vi kunde handla tillsammans enligt den modell som vi pratat så mycket om. Det blev sex månader med handel och mycket utbyte av tankar om specifika frågor inom finansiering. Så en dag frågade han mig om vi skulle starta en fond tillsammans istället för att jag skulle starta någonting själv. Jag hade ju faktiskt inte tänkt att jag skulle starta en fond. Det var inte min dröm. Jag var bara så himla nyfiken på det som jag såg i myllret. Men sa Martin, har du hittat på det har själv? Och jag tänkte, undrar om det här kan det här bli någonting riktigt bra?
Jag frågar vad det var hos Anna som gjorde att hon tog den här vägen?
Jag tror att jag generellt är väldigt nyfiken och ganska nördig. Jag hittar ett område och sen går det inte att stoppa mig. Jag snöar in mig helt enkelt. Jag är faktiskt generalist men jag snöar in på ett område i några månader. Sen går jag vidare. Råvaror och penningpolitik har blivit min grej och inom det är det olika områden som jag går till botten med. För några år sedan började jag titta på energi. Speciellt kärnkraft och uran. Då var det bara data och statistik som florerade i mitt huvud. Kärnkraft globalt och vad det skulle göra med uranpriset. Hur mycket uran som producerades jämfört hur mycket som konsumerades samt vad det berodde på. Just nu handlas elpriset som om energikrisen vore löst. Och det är den ju inte. Stödet från regeringen kommer att behövas igen för nu är den startknappen intryckt.
Vad gör du idag?
Idag är jag VD för fondförvaltare på Antiloop med mycket fokus på min egen allokeringsmodell men även på verksamheten i sig. Vi håller på att flytta fonden till Luxenburg, den är enklare att hantera där. Jag lägger 50% av min tid på portföljförvaltning och att utveckla mina modeller samt 50% på att se till att bolaget rör sig framåt. Det ger mig mer distans på mitt arbete. Vi är ett litet team och då är man inblandad i allt.
Vad är det som driver dig?
Jag tycker om att lära mig saker och jag är nyfiken av naturen. Den absolut bästa känslan jag vet är när jag försöker förstå någonting och det sen lossnar. Det är en väldigt speciell känsla. Jag är tävlingsinriktad och tränar mycket, sätter ständigt upp nya höga mål med träningen och det ger samma tillfredställelse när jag klarar det. Livet är så kort så jag vill fylla det med så mycket som möjligt.
Balans är en grundsten för mig. Jag prioriterar mitt liv i tre nivåer. Den högsta är min familj. Min dotter får aldrig känna att jag byggt någonting som är på bekostnad av henne. Därefter kommer träningen. Sen kommer Antiloop. Jag skulle inte skulle kunna göra någonting bra av Antiloop om jag inte tagit hand om de högre nivåerna. Min familj och min kropp.
Min kraft hittar jag från relationer, arbete och att jag är på en bra plats i tillvaron. Jag har även en djupt tacksam personlighet. Det ser jag eftersom jag stannar upp och tittar på mitt liv utifrån då och då. En slags kontemplation och så lyssnar jag på mig själv. Jag fokuserar på vad jag vill. Inte på vad som förväntas av mig. Dessutom funderar jag mycket på vad mina värderingar är. På riktigt, hur agerar jag i olika situationer och varför? Hur känner jag i situationer? Är känslorna förankrade i mina värderingar? På så sätt filtrerar jag mina känslor, vilket visar sig att vissa känslor inte är förankrade i mina värderingar. Då får jag stanna upp och fundera. Det kan vara en emotionell reaktion, det behöver inte vara en riktig känsla. Det är en slags filtreringsfas och på så sätt får jag inte så mycket emotionellt brus.
Jag tackar för mötet och går därifrån med en känsla av att jag just träffat en kvinna som är dedikerad sina uppgifter och att hon kommer att följa sin röda tråd genom livet och bygga någonting stort.
Bild och text: Ulf Portnoff